1685-1766 French Jean Marc Nattier Gallery Brother of Jean-Baptiste Nattier. As well as being taught by his father, he trained with his godfather, Jean Jouvenet, and attended the drawing classes of the Academie Royale, where in 1700 he won the Premier Prix de Dessin. From around 1703 he worked on La Galerie du Palais du Luxembourg. The experience of copying the work of Rubens does not, however, seem to have had a liberating effect on his draughtsmanship, which was described by the 18th-century collector Pierre-Jean Mariette as cold. Nattier was commissioned to make further drawings for engravers in the early part of his career, including those after Hyacinthe Rigaud famous state portrait of Louis XIV (1701; Paris, Louvre) in 1710, which indicates that he had established a reputation while he was still quite young. Although he was offered a place at the Academie de France in Rome on the recommendation of Jouvenet, Nattier preferred to remain in Paris and further his career. In 1717 he nevertheless made a trip to Holland, where he painted portraits of Peter the Great and the Empress Catherine (St Petersburg, Hermitage). The Tsar offered Nattier work at the Russian court, but the artist declined the offer. He remained in Paris for the rest of his life.  Related Paintings of Jean Marc Nattier :. | Catherine I | The Earth | Madame Bouret as Diana | Madame Henriette as Flora | Anne Henriette of France represented as Flora |
Related Artists:
Martin Drolling
French Academic Painter, 1752-1817,After receiving initial training from an unknown painter in Selestat, Drolling moved to Paris, where he attended courses at the Acad?mie Royale. He supplemented his education there by studying Flemish and Dutch Old Masters in the collection at the Luxembourg Palace. From the Flemish school he derived his own rich impasto, while the Dutch was to influence him in his meticulous, supremely descriptive and unsentimental style of painting as well as his choice of subject-matter: unfussy bourgeois interiors and frank portraits. Drolling first exhibited at the Salon de la Correspondance in 1781 and again in 1782 and 1789. After the French Revolution he was able to participate in the Salon at the Louvre, despite the fact that he had never become a member of the Academie Royale. He exhibited from 1793 to 1817, although the majority of his works extant today were shown after 1800. From 1802 to 1813 he was employed by the Sevres porcelain manufactory, and many of his designs were engraved.
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Maella, Mariano Salvador
Spanish Painter, 1739-1819 Spanish painter and draughtsman. He was the son of a Valencian painter of the same name, and in 1751 he went to Madrid, where he studied drawing and modelling under the sculptor Felipe de Castro for two years. However, he felt painting to be his vocation and joined the students directed by Antonio Gonzelez Velezquez at the Real Academia de S Fernando, where he completed his studies in 1757.